söndag 10 november 2013

Nej är nej och Ja är ja, i domstolen är skillnaden liten

I dag måste domstolar klarlägga om våldtäktstoffer verkligen varit tydliga med att ha sagt nej, för att det skall räcka för en fällande dom i våldtäktsmål. Bevissituationen är ofta väldigt besvärlig. Käranden i målen, oftast kvinnor, utsätts för närgångna frågor av försvarsadvokater för att alla rimliga tvivel skall kunna undanröjas. Detta är en mycket svår situation och många gånger går det inte att fastställa vad som verkligen hänt. Ord står ofta mot ord.
Det finns nu förslag att förskjuta de juridiska rekvisiten, så att om inte samtycke föreligger, så skall det finnas grund för fällande dom i våldtäktsmål.

Det diskuteras nu huruvida detta skulle försvåra situationen för våldtäktsoffer ytterligare eller om detta förenklar och tydliggör situationen så att fler förövare faktiskt döms. Konkret blir det samma besvärliga bevissituation som tidigare. Resonemangen i domstolarna kommer endast att förskjutas från att idag handla om huruvida offret varit tydlig med sitt ”nej” och följt upp detta med tillräckligt mycket motstånd, till att handla om huruvida offret verkligen samtyckt eller inte. Rent juridiskt blir problemet i stort det samma.

Att genomföra denna förändrade lagstiftning har liten juridisk betydelse, men stor betydelse för den allmänna rättuppfattningen. 1979 infördes en viktig förändring i Föräldrabalken. Då infördes ett tydligt förbud mot barnaga. Kritikerna var många mot denna förändring. En av de starkaste invändningarna var om det skulle vara möjligt att bevisa ett brott. Lagändringen har ändå varit mycket viktig för den allmänna rättsuppfattningen. Andelen av den svenska befolkningen som anser att barnaga är ett korrekt sätt att uppfostra barn på, har minskat. Även om vissa forskare anser att förändringen är marginell så förefaller forskningen som anser att förändringen är stor, att vara i majoritet.
På samma sätt kan en förändring av lagen, där man tar fasta på samtycket, komma att bli en milsten för en förändrad syn på våld mellan vuxna. 1979 införde en Folkpartistisk regering, under Ola Ullsten, förbudet mot barnaga som påverkat och förbättrat livet för många barn. Det är dags för Folkpartiet att åter visa ledarskap nog att våga påverka och styra rättsuppfattningen och förändra lagen så att det skall räcka med att samtycke inte föreligger, för att ge fällande dom i våldtäktsmål. Ett nej är ett nej och ett ja är ett ja. I domstolen blir svårigheterna med bevisföringen i stort den samma, men på sikt kan vi förändra den allmänna rättsuppfattningen och skapa ny syn på vad en våldtäkt är.

Tobbe i Teckomatorp

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar