lördag 14 november 2015

Ett bra första steg för Svalövs kommun, men nu behöver vi också långsiktighet. Liberaler i Skåne skriver till partiledningen.

Svalövs kommun har äntligen fått ersättning för det stora åtagande vi tagit för att ta hand om flyktingar. Världen är hemskare än på flera decennier och alla måste anstränga sig extra för att hjälpa. Men vi måste också ha ekonomiska förutsättningar för att klara uppgiften.
Ersättningen som Svalövs kommun nu fått är 27,4 miljoner kronor. Det är bra och kommer att användas på ett klokt sätt för att säkra kvalitén i vår välfärd. För både nyanlända, men också för att se till att medborgarna i Svalövs kommun får den välfärd de har rätt till och är värda.

Men åtagandet slutar inte 2016. Vi måste nu får långsiktiga förutsättningar för att klara ett svårt och krävande integrationsarbete. Det är vi skyldiga både alla nyanlända och Svalövs nuvarande medborgare.

Ett stort antal liberala kommunordförande samt ett antal andra tunga Folkpartister i Skåne har därför skrivit ett brev till partiledningen i Stockholm, där vi kräver att vår partiledning nu med kraft säkerställer att vi känner till hur spelplanen ser ut under många år framöver. Vi behöver långsiktighet i statens stöd för att lyckas.

Nedan kan ni läsa brevet i sin helhet.



Till Folkpartiet Liberalernas partiledning


Med anledning av flyktingsituationen i Skåne
Antalet asylsökande som kommer till Sverige fortsätter att öka. För första gången har mer än 10 000 människor sökt asyl i Sverige på en vecka. Enligt Migrationsverket pekar det mesta på att mottagandet blir än större nästa vecka.

Det är ett begränsat antal kommuner som under lång tid burit ett oproportionerligt stort ansvar för Sveriges nationella politik. Av naturliga skäl anländer flertalet flyktingar till Skåne. Trelleborg som transitkommun tar t ex emot 700 ensamkommande barn per vecka.

Skånska kommuner vittnar om en akut och ohållbar situation. I Landskrona vädjar socialtjänsten till sina anställda att ta flyktingbarn med sig hem! Malmös läge är så ansträngt att man i oktober tvingades att införa krisläge 2, vilket är högst ovanligt sett i ett nationellt perspektiv. I veckan tog Polisen över ansvaret för 20-30 nyanlända ensamkommande barn i Malmö då kommunens alla boenden då var fulla. I Helsingborg slår tjänstemännen larm om att det råder bostadsbrist och trångboddhet. Landskrona och Helsingborg ber Migrationsverket om timeout från mottagande av ensamkommande barn. Lund och Kristianstad hinner inte öppna boenden för ensamkommande i tillräckligt snabb takt, vilket har lett till att de har varit tvungna att placera barnen på hotellrum. Socialtjänsten i Kristianstad, precis som i andra kommuner, saknar tillräckligt med socionomer för det ansträngda läget. Inte ens bemanningsföretagen har tillgängliga socionomer att anställa. I Trelleborg behöver skolan rekrytera medarbetare i en omfattning som starkt påverkats av det konkurrerande akuta behovet att anställa till transitboenden. Risker finns för att nuvarande kvalitet i skolan inte kan hållas framöver. I Eslöv har 3 av 5 socialsekreterare som jobbar med placering av ensamkommande sagt upp sig, på grund av den arbetssituation som det akuta läget ger. 

Vi vill vara tydliga med att det inte är människorna på flykt som är ett problem, det är Sveriges system som inte är byggda för och klarar av en sådan snabb och stor befolkningstillväxt, som vi nu ser. Sedan Europas system med att första land också ska vara asylland bröt samman, har också Sveriges utmaningar blivit ohanterliga. Sverige klarar inte att på sikt integrera och erbjuda jobb och boende till alla som behöver. 

Vi har nu både ett akut behov av och förväntningar på att Folkpartiet agerar utifrån denna verklighet. Något annat är nästintill verklighetsfrånvänt. Sveriges samlade flyktingmottagande måste över tid harmoniera med samhällets och kommunernas förmåga. Något annat är omöjligt. Vi behöver därför ett andrum för att kunna organisera vårt långsiktiga integrationsarbete för de nyanlända som redan finns hos oss.

Flyktingsituationen är akut. Samtidigt måste vi ha förmågan att tänka i ett tio- eller tjugoårsperspektiv. Den integrationsutmaning som nu ligger framför oss är gigantisk, och kommer att ställa stora krav på fokus, nytänkande och prioriteringar. För att våra kommuner ska kunna agera ansvarsfullt i den väldigt ansträngda situation, som vi nu ser direkt framför oss för 2016, behöver vi framförhållning och besked om vilka ekonomiska statliga stöd våra verksamheter kan planera sin verksamhet med.

Vi vill vara tydliga med att den överenskommelse som ingåtts om migrationspolitiken är en bra grund, men helt otillräcklig. Vår förväntan är att vårt parti på central nivå har kraften att fatta de svåra beslut som dagens situation kräver. Ytterst handlar detta om att antalet asylsökande i Sverige måste minska.

Lund torsdagen den 12 november
Allan Widman
Bodil Hellberg
Carina Ingelsson
Cecilia Barnes
Charlotte Ramel-Andersson
Christer Rasmusson
Ellena Dellios Vukic
Fredrik Sjögren
Gilbert Tribo
Gisela Nilsson
Gunilla Lundström
Göran Frank
Henrik Silfverstolpe
Henrik Thorsell
Ingegerd Bergfors
Louise Eklund
Marianne Littke
Maria Winberg Nordström
Marie Keismar
Mary-Anne Persson
Pehr-Ove Pehrson
Pierre Månsson
Sara Selberg
Susanne Bäckman
Torbjörn Ekelund
Torkild Strandberg
Ulrika Adsersen
Urban Fasth

söndag 18 oktober 2015

Där är där vi inte är...

Där är där vi inte är. Här är där vi är.

Där vi inte är, är det inte lika bra som det är här. Vissa vill hjälpa dem som är där, vi inte är, men de vill inte hjälpa de som är här. De menar att man borde hjälpa de som är där ännu mer, under förutsättning att hjälpen kan ske där. De som är här, där vi är, skall vi helt sluta hjälpa. Då tror man att de som är där, flyttar tillbaka till de som är där, trots att det är bättre här än det är där. Men om vi gör det så dåligt här, att det verkar vara bättre där, så kommer de som är här att åka till de som är där.

Varför vill då några som är här, hjälpa dem som är där, så länge hjälpen sker just där? Jo därför att de som är här inte vill att de som är där, skall komma hit, till oss som är här. Därför säger de som är här, att hjälpen blir mer effektiv där, trots att det ändå är sämre där än här. Det faktum att det är sämre där, än här, gör ju att hjälpen måste vara mycket större där, för att ens komma i närheten av den nivå vi har här.

Här finns färdiga vårdcentraler och utbildad personal, färdiga skolor och duktiga pedagoger. Där måste det som finns här, byggas från grunden, i de läger där de som är där bor, därför att de som är här inte vill, att de som är där, skall komma hit.
Men det kanske är så att effektiviteten som de som är här, talar om, i verkligheten handlar om att vi kan hjälpa de som är där, sämre och till än lägre nivå, om vi gör det där. Då märker nämligen inte de som är här, att vi hjälper de som är där på ett dåligt sätt. Vi som är här, åker ju inte ner till de som är där, för att kontrollera att pengarna används kostnadseffektivt.

Men det känns ändå bättre för oss som är här, att kunna säga att vi faktiskt är fina människor som vill hjälpa de som är där, så länge hjälpen sker just där. Samvetet är rent hos oss, som är här, och då kan vi kosta på oss att säga att vi skall sluta hjälpa de som är här. Trots att de är, där vi är.

Tack Fem myror.... Magnus, Brasse och Eva. Det är ju så här det är.

Tobbe i Teckomatorp

tisdag 14 juli 2015

Som socialliberal accepterar jag vissa förbud

Jag är socialliberal. Det skrivs metervis och åter metervis med text runt vad som särskiljer en socialliberal från en klassisk liberal, eller nyliberal. De viktigaste ingredienserna är nog att socialliberaler anser att det sociala skyddsnätet är viktigt och att man accepterar viss lagstiftning som för en klassiskt liberal är omöjlig.
För mig handlar det om att lagstiftning, som berör situationer där människor inte är fria, kan beslutas för att signalera i samhället att vissa saker inte är acceptabla. Ett sådant exempel är vår narkotikalagstiftning, som inte bara förbjuder handel med narkotika utan även användandet av narkotika. Vi vet alla att narkomani inte går att lagstifta bort. Det krävs massor av andra insatser för att hjälpa narkomanen ur sitt beroende. Men vi har också förbjudit användandet, därför att vi vill ge signalen att det inte är accepterat. Narkomaner inte är fria människor. De är fångar i sin egen situation, där missbruket är en viktig konserverande del. Vi har också förbjudit prostitution. Det går inte att lagstifta bort varken sexuell drift eller det uttryck för makt som ofta är ett inslag i prostitutionen. Men de människor som är inblandade är inte fria människor. Både den prostituerade och torsken som köper sex är inte, i många fall, fria människor. Därför finns det skäl att lagstifta på området. Detta tycker jag är rimligt även om denna typ av lagstiftning inkräktar på människors rätt att göra vad de vill så länge de inte skadar andra.

Av samma grundläggande skäl har jag funderat mycket på den, för oss i Sverige, nya företeelsen, tiggeri. Vi Svenskar är inte vana vid att det sitter personer utanför våra affärer, som uppenbarligen lever i en situation, som vi med våra mått, anser vara miserabel och ber om vår barmhärtighet och om våra pengar. Det svenska systemet är byggt på att dessa människor kan få hjälp av den kommunala socialtjänsten för att hitta en väg ur sin miserabla situation. Men.... de människor som sitter utanför butiken och ber om dina pengar är inte mantalsskrivna i Sverige. Därför saknar de också de skyddsnät som socialliberaler och andra byggt upp i vårt land. De har därmed ingen som hjälper dem ur sin situation. När jag ser dessa människor i ögonen så kan jag inte, hur gärna jag än skulle vilja, se en fri människa. Jag kan inte se eller tro att dessa människor, ur ett urval av livschanser, valt just tiggeriet som sina drömmars mål. I likhet med narkotikan och prostitutionen så tror jag att denna verksamhet bedrivs av ofria människor. Människor som inte av egen kraft kan förändra sin livssituation.

Fattigdom går inte att lagstifta bort. Det förstår nog alla. Det går inte heller att lagstifta bort narkomani eller sexuellt maktutövande. Men det går att skicka en signal i vårt samhälle, att vi inte accepterar tiggeri som varande vilken normal inkomstkälla som helst. En sådan signal skickas genom att förbjuda verksamheten. I ett samhälle som Sverige, där vi inte bara har ett jämförelsevis starkt skyddsnät för personer som hamnat i besvärliga sociala situationer, utan också arbetar frenetiskt internationellt, inom EU för att se till att alla länder i EU tar hand om sina medborgare på ett bra sätt, kan vi moraliskt faktiskt påstå att vi förstår att lagstiftningen inte är det enda saliggörande. Det behövs mycket mer. Men vi tror inte att möjligheten att sitta på marken, mitt i vintern utanför en butik i Sverige för att tigga ihop sitt levebröd är en livsmöjlighet och en framtidsdröm… för någon.

Jag vet att förespråkande av någon form av förbud mot tiggeri kan uppfattas som människofientligt och att vi jagar fattiga människor. Kanske möjligen något så hemskt som nyliberalt och att jag nu riskerar att dra på mig kritik från många. Men jag kan inte i min djupaste del av mitt hjärta se att jag hjälper en tiggare genom att ge dem en tia eller en tjuga. Jag bara konserverar deras förtvivlade livssituation och liksom en langare eller en hallik så håller jag kvar dessa arma människor i en situation ovärdigt Europa 2015. Därför tror jag att en av många åtgärder för att förbättra för dessa människor också är att utreda på vilket sätt och om det är möjligt, att göra tiggeri olagligt i Sverige.


Tobbe i Teckomatorp


onsdag 27 maj 2015

Barnens beskyddare, en kritiserad yrkesgrupp

Få yrkesgrupper hamnar så ofta i besvärliga situationer och utsätts för så hård kritik, som personal som jobbar i kommunernas socialtjänst. Särskilt tydligt och särskilt ofta inträffar detta då barn är inblandade i myndighetsutövningen. Den som vill kan alltid hitta något skäl till kritik mot besluten. Denna kritik levereras nästan uteslutande i efterskott.
Antingen dröjde socialtjänsten för länge med omhändertagandet av barnen, eller så tog man barnen för tidigt. Antingen var skälen för agerandet för svaga eller så var signalerna så tydliga att man borde agerat tidigare. Alla vet i efterskott vad som borde gjorts. Dessutom händer det att de starkaste kritikerna på något sätt är inblandade och kritiserar i syfte att begränsa sin egen skuld. Arbetsgivare, medborgare, samhällsdebattörer och politiker, med flera, borde oftare än idag ge denna yrkeskategori det erkännande de behöver för att återvinna sin styrka att jobba vidare. I stället följer många minsta motståndets lag och stämmer in i kritiken. I likhet med att våra veteraner, från Svenska militära insatser över hela världen, behöver vårt erkännande för att orka bära de känslomässiga påfrestningar som är en del av jobbet så behöver också personalen som jobbar med svåra fall inom socialtjänsten, med barn inblandade, vårt erkännande att de gör ett viktigt arbete. Skillnaden mellan socialsekreteraren och veteranen är, i just detta hänseende, påfallande liten. Sverige har idag en socialtjänst i fritt fall. Enligt en undersökning av akademikerförbundet SSR vill hela 7 av 10 socialsekreterare i Stockholm säga upp sig.
Visst finns befogad kritik när ödesdigra fel begås. Men i fallen med omhändertagande av barn är det påfallande ofta som kritiken som personalen måste bära, i stället borde riktas mot lagstiftningen och mot de som tillämpar den samma. Barnets bästa ska vara avgörande vid myndighetsåtgärder som rör barn. Men svensk praxis utgår ifrån att omhändertagna barn nästan alltid ska återförenas med sin biologiska förälder, fast vi vet att en barndom aldrig går i repris. Inte sällan ställs små barn under vårdnad av föräldrar som begått grova våldsbrott mot dem eller vanskött dem. Dessa personer har allt för ofta en ställning som juridiskt är starkare än barnens. Den sista förkämpen för barnens rättigheter blir i dessa fall kommunernas socialtjänst. Tyvärr blir socialtjänsten regelmässiga förlorare i rättstvister och dessutom kritiserade för sina insatser.
Barnens rätt, mot föräldrar som skadar dem måste stärkas och socialtjänstens lagliga möjligheter att skydda utsatta barn måste ses över. Parallellt måste insatser göras som säkrar att Sverige har en professionell socialtjänst, i hela landet, som klarar det svåra uppdraget att se till barns bästa.
Folkpartiet måste bli socialarbetarnas och de utsatta barnens främsta förkämpe.


Torbjörn Ekelund
Kommunalråd i Svalövs kommun, ledamot i Regionfullmäktige i Skåne och ersättare i Riksdagen (FP)

Jenny Sonesson
Socionom och tidigare politiskt sakkunnig regeringskansliet (FP)


torsdag 30 april 2015

Lägesrapport rörande utvecklingen av Svalövs kommuns skolor

Jag har fått en fråga på Facebook rörande skolorna i kommunen kopplat till resultatet från Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) senaste rapport "Öppna jämförelser 2015, Grundskola". Frågan lyder enligt följande:

Hej !
Eftersom jag har barnbarn ,som går i skolan i Svalövs kommun, och dom är Svalövs framtid, så undrar jag följande: Jag har tagit del av rankingen 2014 Bästa skolkommun, gjord av SKL. Svalöv hamnade på 252 plats av 290 kommuner. I Skåne så är det bara Klippan o Burlöv som fick sämre ranking. Fråga: Vad tänker Svalövs kommun ( Torbjörn Ekelund ) göra , så att Svalövs kommun klättrar med jättesteg vid nästa års ranking.?
M.V.H

Låt mig först berätta att vi startade arbetet att målinriktat förbättra skolan i Svalövs kommun 1 januari 2013.

Att höja resultaten i skolan är ett långsiktigt arbete. Det tar tid. De som vet mycket mer om detta än jag och har forskat på området, säger att man måste räkna med 6-8 år innan man ser riktigt stora resultatförändringar. I Svalövs kommun ser vi redan efter drygt två år kraftiga positiva förändringar.

Under 2012 sågs tydliga tecken på att skolan i Svalöv behövde en ordentlig styrning i riktning mot högre kvalité och bättre resultat. 1 januari 2013 tillsattes, för första gången sedan 2008 en Utbildningschef i kommunen. Samtidigt tillsattes ett Utbildningsutskott för vilket jag utsågs som ordförande. Det som Utbildningschefen och jag fick ta tag i, var en organisation som helt saknade ledning, en ekonomi helt utan kontroll och mycket låga resultat i skolorna. Uppdraget som jag och Utbildningschefen fick var att skapa en attraktiv skola i Svalövs kommun med hög måluppfyllelse.
Sedan dess har vi, under dessa dryga två år, sjösatt ett antal utvecklings och förbättringsarbeten med stor tonvikt på kompetensutveckling av lärare och systematisk kvalitetsuppföljning av all skolverksamhet i kommunen, från förskola till och med gymnasieskolan.

Exempel på redan vidtagna åtgärder är följande:

  • Deltagande i flerårigt forskningsprojekt om små barns lärande
  • Tillsättande av särskilda förskolechefer
  • Deltagande i Skolverkets "Mattematiklyft"
  • Tillsättande av 20 förstelärare som kompetensutvecklats
  • Deltagande i SKL:s utvecklingsprojekt PISA 2015
  • Skapande av ett systematiskt kvalitetssystem som har systemet Qualis som grund 
Vi har också under 2014 tillfört 4,1 miljoner i budgetmedel direkt till skolpengsystemet samt ytterligare 3 miljoner riktade mot högre måluppfyllelse. Denna resurstillförsel är mycket stor med Svalövs mått mätt. Om tex Malmö Stad tillfört lika mycket per invånare till skolan, som Svalöv nu gjort så hade detta motsvarat ett belopp på över 160 miljoner kronor. Hade Malmö Stad fattat ett beslut att tillföra 160 miljoner till skolan, så hade rubrikerna i tidningarna varit stora. Men i lilla Svalöv så blir en sådan ansträngning per invånare ett mindre belopp och märks inte lika mycket. I våra skolor har däremot tillförseln av dessa resurser kommit väl till pass, till gagn för barnen. 

Alla dessa redan vidtagna åtgärder har hittills givit bra effekter. Trots att vi bara hållit på i drygt två år så har vi redan sett en kraftig höjning av meritvärden på Linåkersskolan. De barn som lämnar skolan har aldrig haft bättre betyg än de har nu. Allt tyder också på att det nu i juni blir ytterligare ett rekord. Med lite tur kan vi för första gången komma upp i rikssnitt när det gäller betygen i 9:e klass. 

Varför blir det då så dåliga resultat i den nu aktuella undersökningen "öppna jämförelser"?

Först och främst så har vi mycket arbete kvar att göra. Jag har ambitionsnivån att Svalövs skolor om några år skall vara bland Skånes och landets bästa. Vi har redan under två år lyft våra resultat i "Öppna jämförelser". Lite information om detta finns på kommunens hemsida som ni hittar HÄR. Men man skall också komma ihåg att man, när man läster statistik måste jämföra rätt saker. Tex finns det siffror för både de skolor som kommunen driver och siffror för alla skolor som finns i kommunen. I Svalövs kommun finns några friskolor. Om man räknar med friskolorna så blir rankingen lägre i många fall. Ett exempel är mätningen om hur många barn som fått minst betyg E (godkänt) i alla ämnen. Om man räknar alla skolor i kommunen så hamnar vi på plats 260 av 290 kommuner. Räknar man bara de skolor som kommunen ansvarar för så når vi i stället plats 185 av 290 kommuner. Även det sistnämnda är för lågt, men ändock en fingervisning om att det finns friskolor i kommunen som drar ner vårt resultat kraftigt. Friskolorna står under skolinspektionens och skolverkets kontroll. Kommunen har inget inflytande i hur de driver sin utbildning.

Men.... oavsett detta så har vi mycket kvar att göra. Ett långsiktigt utvecklingsarbete som sträcker sig över många år kommer också att drabbas av tillfälliga bakslag. Exempelvis har Kävlinge råkat ut för detta i år. Jag tror också att vi i Svalöv riskerar att drabbas av detta. Men jag är envis och ger mig inte fören skolorna i kommunen når toppen. Redan nu har vi många duktiga lärare och rektorer samt en förnämlig utbildningschef. Siffrorna har pekat uppåt den senaste tiden. Vi har dessutom några ytterligare åtgärder som vi nu sätter in. Vi kommer i närtid att:


  • Starta utvecklingsgrupper i olika kärnämnen som leds av rektorer och som innehåller lärare från alla våra skolor. Dessa återrapporterar utvecklingen direkt till Utbildningschefens ledningsgrupp.
  • Utveckla kvalitetsdagar där politikerna i utskottet delges alla resultat från det årliga systematiska kvalitetsarbetet.
  • Utse ytterligare några förstelärare.
  • Genomföra individuell kompetensutveckling i pedagogik för lärare som vill ta ett ytterligare steg i sin utveckling. När dessa fått certifikat som excellenta lärare så får de en lönehöjning på 3 000 kr/mån. Detta för att se till att duktiga lärare stannar i kommunen. Detta kan ni läsa om HÄR.
  • Ständig uppföljning av resultaten i respektive skola för att snabbt kunna sätta in åtgärder i fall någon skola plötsligt går åt fel håll.
Slutligen behöver vi alla föräldrars hjälp för att våra barn skall få bästa möjliga start i livet och en bra utbildning. Alla föräldrar kan hjälpa till genom att alltid berätta för barnen att skolan är viktig. Om vi alla hjälps åt att tala om detta för våra barn så hjälper vi dem på traven att verkligen anstränga sig i skolan. Skolan är viktig, föräldrarna är viktiga, men...... slutligen så är det också barnen som måste göra jobbet. Det skall vi hjälpa dem att göra.

Alla som vill fråga mig mer om skolan kan nå mig via Facebook (Torbjörn Ekelund eller Snacka med Tobbe), eller på folkpartiet@ekelund.nl

Tobbe i Teckomatorp


fredag 17 april 2015

Min första interpellation i Regionfullmäktige

I en upphandlingsplan som beslutats i Servicenämnden har den rödgröna ledningen i Region Skåne, väldigt överraskande stoppat in en utredning som skall klarlägga förutsättningarna för ett återtagande av alla städtjänster i regionen. Man vill med andra ord förbereda för att ta tillbaka all lokalvård i egen regi i stället för att nyttja professionella företag som specialiserat sig på att bedriva lokalvård så kostnadseffektivt som möjligt.
Skulle detta ske kommer resurser att behöva flyttas från sjukvården till lokalvården. Alternativet till detta är att höja skatten så att båda verksamheterna får de resurser som behövs.
Självklart är det helt i sin ordning att ideologiskt förespråka att verksamheten skall bedrivas i egen regi. Det är en fullt acceptabel ideologisk inställning. Men... Det blir Skånes invånare och skattebetalare som får betala kalaset. Det är viktigt att man är tydlig med denna konsekvens. För att detta "konstgrepp" inte skall passera obemärkt så har jag, tillsammans med Inger Tolsved Rosenkvist, formulerat en interpellation som kommer att behandlas på nästa regionfullmäktige. För att ge alla som är intresserade en möjlighet att läsa innehållet så publicerar jag interpellationen i dess helhet här:


Interpellation till servicenämndens ordförande Daniel Hedèn.

Interpellation till Daniel Hedén (S)
Angående: Upphandlingsplan för Servicenämnden 2015

2015-03-19 beslutade Servicenämnden om en upphandlingsplan för 2015. Denna innehöll även lite överraskande ett beslut som inte primärt handlar om upphandling utan snarare om att återta ett till volym och geografisk spridning, stort område av Region Skånes verksamhet, nämligen städtjänster. Det fattade beslutet lyder:

Servicenämnden uppdrar åt servicedirektören att utreda möjlighet
och konsekvenser av att utföra städtjänster i egen regi vid
sjukhusområdet i Lund, lasarettet i Trelleborg, Rättspsykiatriskt
Centrum samt städtjänster för Primärvården och Folktandvården.


Motivet för beslutet som anges i underlaget beskrivs som:

För att belysa innebörden och konsekvenserna av driftform ska utredning av
möjlighet och konsekvenser av att utföra städtjänster på sjukhusområdet i
Lund, vid lasarettet i Trelleborg, och vid Rättspsykiatriskt Centrum (som är
under uppförande) i egen regi utredas.

Utöver de skriftliga motiven har ett muntligt motiv presenterats som handlar om att ett återtagande av städtjänsterna skulle bädda för en genomlysning av servicepersonalens framtida roll. Ett sådant motiv ger intrycket att man redan bestämt sig för vägvalet att återta driften av städtjänster.


Därför vill jag ställa följande frågor till Daniel Hedén:      

  • Varför är frågan om driftsform så viktig för den styrande minoriteten i stället för att fokusera på frågor runt effektivitet och kvalité?
  • Är de rödgröna beredda att ändra driftsform även om det skulle visa sig vara dyrare än dagens lösningar?
  • Om man funderar på en utveckling av servicepersonalens framtida roll, varför ger man inte i uppdrag att utreda förutsättningarna för detta innan man utreder enstaka delar av en helhetslösning, tex en utredning avseende vårdnära tjänster
  • Bedöms det inte finnas en risk, när man utreder verksamhet styckevis och delt, att man fattar beslut efterhand, som är kontraproduktiva då man inte vet hur helheten skall se ut och vilka förutsättningar för nya lösningar som föreligger?



Torbjörn Ekelund (FP)

Jag ser med stor spänning fram emot svaret.

Tobbe i Teckomatorp

onsdag 1 april 2015

Skarpladdat initiativ för att utveckla Räddningsskolan på Revinge

Jag jobbar som kanske är bekant, i Försvarsmakten. Jag vet vilka fördelar som finns i att ha en av Sveriges två räddningsskolor intill ett militärt regemente. Detta gör Revinge och Revingehed unikt i Sverige. Nu är Räddningsskolan hotad. Då måste skolan försvaras.
Idag använder Gilbert Tribo (FP) sin initiativrätt i Region Skånes regionstyrelse och nyttjar denna för en räddningsaktion för att bevara skolan. Jag och Gilbert går tillsammans, axel mot axel, till försvars mot en avveckling. Här nedan kan du läsa dagens pressmeddelande

Tobbe i Teckomatorp



Rädda räddningskolan i Revinge och utveckla skolan till ett räddningscenter

Räddningskolan i Revinge som ligger i framkant i norra Europa när det gäller att utbilda bland annat räddningspersonal inom krisberedskap vid stora olyckor eller terrorattentat riskerar att läggas ner. Det skulle få ödesdigra konsekvenser för Skånes säkerhet på kort och lång sikt. Därför uppmanar Folkpartiet Liberalerna i Skåne att Regionstyrelsens ordförande Henrik Fritzon omedelbart tar kontakt med regeringen för att säkerställa att räddningskolan får vara kvar i Skåne. Samtidigt föreslår Folkpartiet att Region Skåne tillsammans med myndigheten för samhällsskydd och krisberedskap startar ett arbete för att utveckla räddningskolan till ett räddningscenter i Skåne där verksamheten kan jobba tvärsektoriellt med säkerhetsfrågor i Skåne.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap bildades 2009 av Krisberedskapsmyndigheten, Räddningsverket och Styrelsen för psykologiskt försvar. Revinge är en av två utbildningsorter. MSB ska utveckla, utbilda och hjälpa samhället att förebygga och hantera olyckor och kriser. Personal från bland annat Nederländerna och Tyskland utbildas sedan länge i Revinge och är en omtyckt verksamhet.

Sedan en tid pågår en översyn av hela utbildningsverksamheten inom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som ska vara klar i december 2015. En del av denna översyn går ut på att utreda om myndigheten kan klara sig med endast en utbildningsort, Sandö eller Revinge i Skåne. En nedläggning av räddningskolan skulle få stora konsekvenser för Skånes säkerhet.

­­- I en tid med ökad oro i vår omvärld med en rad attacker mot moskéer senast i Köpenhamn, är vår bestämda uppfattning att vi behöver stå ännu bättre rustade för eventuella attacker och olyckor inte minska vår beredskap. Så stora beslut som detta handlar om kan få långtgående konsekvenser för Skånes säkerhet. Det måste på ett seriöst sätt utredas och Region Skåne bör spela en aktiv roll och ta initiativ till att utveckla räddningskolan till ett räddningscenter i Skåne. Det sänder ut en tydlig signal att Region Skåne ser behovet av att arbeta aktivt med säkerhetsfrågor i Skåne, säger Gilbert Tribo (FP) gruppledare.

- En nedläggning av räddningsskolan skulle påverka hela Skånes civila beredskap vid större olyckor och andra händelser därför måste regionen här och nu uppvakta regeringen för att säkerställa att räddningskolan finns kvar i Revinge samt ta ett större grepp kring säkerhetsfrågor i Skåne för att trygga Skånes framtida behov. Idag jobbar det ungefär 100 personer med hög kompetens på Revinge som skulle bli en viktig del i ett nytt räddningscenter, säger Torbjörn Ekelund (FP) ledamot i regionfullmäktige.

Bifogat finns Folkpartiet Liberalerna Skånes initiativärende som behandlas på Regionstyrelsen den 9 april.  

För mer information:

Gilbert Tribo (FP) gruppledare för Folkpartiet i Region Skåne - 076 887 03 07

Torbjörn Ekelund (FP) ledamot i regionfullmäktige - 070 689 56 31

Mattias Brage (FP) politisk sekreterare – 072 589 30 28

fredag 27 februari 2015

Försök med betyg i 4:e klass?

I måndags, på kommunfullmäktige, så svarade jag på en fråga från Vänsterpartiet, om någon skola i Svalövs kommun skall ingå i försöken med betyg redan i 4.e klass. Vänsterpartiet tyckte inte att svaret var bra nog. Jag tror att detta beror på att jag inte svarade JA eller NEJ på frågan. Men när man ställer en fråga om en så viktig sak i ett alldeles för tidigt skede så är det inte hederligt att svara så enkelt. Det vore fullständigt fel av mig att lura alla medborgare genom att förenkla en mycket viktigt fråga så dramatiskt.

Många förenklar frågan om betyg och när dessa skall börja delas ut, till att bli en avgörande fråga för skolan och för elevernas resultat. Så enkelt är det inte. Betyg är en liten pusselbit i den mycket komplicerade process av lärande och personlig utveckling som skolan skall ge våra barn. Lärandet och att låta alla elever nå sin fulla potential beror på många olika faktorer där pedagogen och föräldrarna är de viktigaste personerna för att eleven skall ha en bra och framgångsrik skolgång. Resultatet och elevens utveckling är det som måste stå i fokus. Betygen är ett verktyg bland många andra som tillsammans skall hjälpa föräldrarna och lärarna att bidra på bästa sätt för barnets bästa. Lärarnas pedagogiska kompetens är central. Att läraren antar ett "formativt" förhållningssätt och hjälper eleven att hela tiden förstå vart hen befinner sig och vad som krävs för att nå sina egna mål, är viktigare än det mesta. Forskning visar tydligt att "formativ bedömning" är viktigare än tex en minskning av storleken av en klass med upp till 25-30%.

Den kommunala skolan i Svalövs kommun har sedan jag och vår mycket duktiga Utbildningschef fick ansvaret 1 januari 2013, utvecklats i just denna riktning. Arbetet är bara i sin linda. Vår kompass ligger fast. Skolan skall utvecklas på vetenskaplig grund och med beprövad erfarenhet. Allt annat är fullständigt främmande för mig. Rektorer och lärare i kommunens skolor är mycket duktiga och de är på helt rätt väg. Jag vill att skolorna i Svalövs kommun skall bli bland Skånes och Sveriges bästa.

I måndags svarade jag så uttömmande jag bara kan, på frågan från Vänsterpartiet. Jag tycker att frågan är värd denna behandling. För att alla skall kunna läsa mitt svar så kan alla här läsa mitt svar. Med lite variation avseende ordning och ordval så är detta i allt väsentligt vad jag svarade:

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>
Fråga:
Kommer Svalövs kommun att ställa sig bakom ett försök/projekt med att införa betyg på elever från årskurs 4?

Agneta Lenander
Vänsterpartiet

Svar:
Först vill jag vara tydlig med att jag inte är någon ”betygskramare” som är övertygad om att betyg är svaret på alla utmaningar i skolan. Betyg är ett av flera verktyg som behövs för att nå ökad måluppfyllelse. Men de viktiga åtgärderna handlar om duktiga lärare, en modern pedagogik med ett formativt förhållningssätt som utgångspunkt, motivation från lärare och föräldrar, som sprids till eleverna och visar en tydlig bild av hur viktig skolan är för hela deras framtid. Tidigare betyg är ingen lösning på allt, men ett komplement i verktygslådan som måste bestå av så mycket mer….

Frågan syftar på ett avtal som ingicks 2015-02-11 (12 dagar sedan) mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet de gröna, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna.

Avtalet rör ett antal frågor som kommer att behandlas i Riksdagen under våren 2015. Dessa frågor behandlar ett antal förslag som rör målstyrning och utvärdering i grundskolan. Kortfattat är partierna eniga om följande:

Nationella prov
·         NO och SO proven i Åk 6 görs frivilliga och överförs till Skolverkets provbank
·         Arbete med att utveckla central rättning av alla Nationella prov skall starta
Betyg
·         Den reglerade betygsåldern kvarstår som idag (åk 6) (12 år)
·         Försöksverksamhet i 100 skolor med betyg från åk 4
·         Hela nuvarande betygssystem utvärderas grundligt och redovisas inför Riksdagen 2020
·         Skolverket skall samordna försöket med betyg från åk 4
Förutsättningar för försöket:
·         Intresse hos skolans ledning och lärare (obs ej behov att vara positiva till betyg från åk 4)
·         Samråd skall ske med föräldrar
·         Olika elevsammansättningar (socioekonomiska faktorer)
·         Geografisk spridning
·         Högst en fjärdedel av skolorna inom en ansökande huvudman
·         Där betyg ges upphävs skyldigheten att utfärda skriftliga omdömen
Tidigt stöd
·         Budgetmedel för mer tidiga insatser
·         Kunskapsmål i läsning och obligatoriska bedömningsstöd i svenska och matematik införs i årskurs 1.
·         Föra samtal om den fortsatta processen i de frågor som avhandlas i utredningen rörande förstärkt tidigt stöd.

Övrigt
·         Denna överenskommelse gäller till och med 2020.
·         Innehållet i överenskommelsen kan förändras dessförinnan om alla partier är eniga om det. Reformer genomförs i den takt som ekonomin tillåter.

·         Regeringen avser vidare att inbjuda till samtal om grundskolans timplan, mot bakgrund av det av Skolverket avlämnade uppdraget om ny reglering av timplanen. Allianspartierna bekräftar att man avser delta i sådana samtal.

Agneta Lenanders fråga är med andra ord mycket tidigt ställd. Först skall frågorna behandlas av Riksdagen och därefter skall Skolverket utfärda tillämpningsbestämmelser till huvudmännen att förhålla sig till.
Prognosen nu är att försöket kan påbörjas under 2017. Det är därmed mycket långt kvar innan vi är framme vid ev försök. Frågan om huruvida Svalövs kommun som huvudman kan komma att delta kommer sannolikt inte att behandlas fören sent i år eller under nästa år.
Politiskt omfattar överenskommelsen dock 6 politiska partier och ger den stabilitet och blocköverskridande lösning som skolan efterfrågat länge. Breda politiska lösningar är på lång sikt bra för skolan.

I Svalövs kommuns kommunfullmäktige innehar 5 av de 6 partier som gjort överenskommelsen, 25 av fullmäktiges 35 mandat. Om alla partier som ingått avtalet också hedrar detta på lokal nivå så borde det inte vara problem att få majoritet för ett försök i Svalövs kommun om förutsättningarna är uppfyllda. Om så många politiska partier sviker överenskommelsen, att den inte går att genomföra, så är det ett dramatiskt slag mot framtida möjligheter till blocköverskridande överenskommelser inom skolområdet och kommer att resultera i fortsatt osäkerhet för skolan om vilka förutsättningar som gäller. Här har de 6 politiska partier som gjort detta handslag ett särskilt ansvar.


Att vara en del av försöksverksamhet är ofta mycket positivt. Man behöver inte vara för betyg i åk 4 för att delta. Det går utmärkt att delta även om man är övertygad om att betyg saknar betydelse. Det finns så många andra positiva effekter med att delta i försöksverksamhet. Det fokus som skapas är ofta till fördel, utvärderingsaktiviteter och ett fokus på tidig upptäckt och tidig insats till barn, med syfte att de skall klara målen i skolan är positivt. Tillsammans med rätt nivå på resurser, ett formativt förhållningssätt och duktiga och engagerade lärare så kommer vi att kunna återta en tätposition inom OECD. Med eller utan försök med betyg från åk 4.
>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Jag hoppas att alla som är intresserade av hur jag ser på betyg och hur jag ser på den politiska överenskommelse som gjorts mellan de 6 partier som ingått denna överenskommelse, förstår att jag tar detta på djupaste allvar och att det är mycket viktigt för den Svenska skolan att vi nu äntligen får klara besked och långsiktiga lösningar så att skolan får arbetsro och kan fortsätta sitt framgångsrika arbete med förbättringar så att vi kan ge våra barn den bästa möjliga starten i livet.

I den artikel som finns i Lokaltidningen ser jag till min stora glädje att Agneta Lenander från Vänsterpartiet delar min uppfattning att vi fått ordning på skolan i kommunen och att vi är på rätt väg. Jag tar detta som ett erkännande för mitt, Utbildningschefens, rektorernas, lärarnas och elevernas arbete de senaste två åren. Detta är jag mycket glad för. Jag tänker fortsätta detta arbete och jag hoppas att betygsfrågan inte blir en politisk stridsfråga. Detta behöver inte vår skola. 

Om någon av våra skolor vill ingå i försöket och ta del av de positiva effekter det innebär att delat i försök och utveckling, så hoppas jag att vi politiker kan ge vårt stöd till detta i stället för att lägga våra politiska och ideologiska aspekter på detta utvecklingsarbete. Det är vår skola värd. Jag står till fullo bakom de ställningstagande våra rektorer gör i denna fråga. Oavsett vilka ställningstagande de gör.

Tobbe i Teckomatorp