tisdag 14 juli 2015

Som socialliberal accepterar jag vissa förbud

Jag är socialliberal. Det skrivs metervis och åter metervis med text runt vad som särskiljer en socialliberal från en klassisk liberal, eller nyliberal. De viktigaste ingredienserna är nog att socialliberaler anser att det sociala skyddsnätet är viktigt och att man accepterar viss lagstiftning som för en klassiskt liberal är omöjlig.
För mig handlar det om att lagstiftning, som berör situationer där människor inte är fria, kan beslutas för att signalera i samhället att vissa saker inte är acceptabla. Ett sådant exempel är vår narkotikalagstiftning, som inte bara förbjuder handel med narkotika utan även användandet av narkotika. Vi vet alla att narkomani inte går att lagstifta bort. Det krävs massor av andra insatser för att hjälpa narkomanen ur sitt beroende. Men vi har också förbjudit användandet, därför att vi vill ge signalen att det inte är accepterat. Narkomaner inte är fria människor. De är fångar i sin egen situation, där missbruket är en viktig konserverande del. Vi har också förbjudit prostitution. Det går inte att lagstifta bort varken sexuell drift eller det uttryck för makt som ofta är ett inslag i prostitutionen. Men de människor som är inblandade är inte fria människor. Både den prostituerade och torsken som köper sex är inte, i många fall, fria människor. Därför finns det skäl att lagstifta på området. Detta tycker jag är rimligt även om denna typ av lagstiftning inkräktar på människors rätt att göra vad de vill så länge de inte skadar andra.

Av samma grundläggande skäl har jag funderat mycket på den, för oss i Sverige, nya företeelsen, tiggeri. Vi Svenskar är inte vana vid att det sitter personer utanför våra affärer, som uppenbarligen lever i en situation, som vi med våra mått, anser vara miserabel och ber om vår barmhärtighet och om våra pengar. Det svenska systemet är byggt på att dessa människor kan få hjälp av den kommunala socialtjänsten för att hitta en väg ur sin miserabla situation. Men.... de människor som sitter utanför butiken och ber om dina pengar är inte mantalsskrivna i Sverige. Därför saknar de också de skyddsnät som socialliberaler och andra byggt upp i vårt land. De har därmed ingen som hjälper dem ur sin situation. När jag ser dessa människor i ögonen så kan jag inte, hur gärna jag än skulle vilja, se en fri människa. Jag kan inte se eller tro att dessa människor, ur ett urval av livschanser, valt just tiggeriet som sina drömmars mål. I likhet med narkotikan och prostitutionen så tror jag att denna verksamhet bedrivs av ofria människor. Människor som inte av egen kraft kan förändra sin livssituation.

Fattigdom går inte att lagstifta bort. Det förstår nog alla. Det går inte heller att lagstifta bort narkomani eller sexuellt maktutövande. Men det går att skicka en signal i vårt samhälle, att vi inte accepterar tiggeri som varande vilken normal inkomstkälla som helst. En sådan signal skickas genom att förbjuda verksamheten. I ett samhälle som Sverige, där vi inte bara har ett jämförelsevis starkt skyddsnät för personer som hamnat i besvärliga sociala situationer, utan också arbetar frenetiskt internationellt, inom EU för att se till att alla länder i EU tar hand om sina medborgare på ett bra sätt, kan vi moraliskt faktiskt påstå att vi förstår att lagstiftningen inte är det enda saliggörande. Det behövs mycket mer. Men vi tror inte att möjligheten att sitta på marken, mitt i vintern utanför en butik i Sverige för att tigga ihop sitt levebröd är en livsmöjlighet och en framtidsdröm… för någon.

Jag vet att förespråkande av någon form av förbud mot tiggeri kan uppfattas som människofientligt och att vi jagar fattiga människor. Kanske möjligen något så hemskt som nyliberalt och att jag nu riskerar att dra på mig kritik från många. Men jag kan inte i min djupaste del av mitt hjärta se att jag hjälper en tiggare genom att ge dem en tia eller en tjuga. Jag bara konserverar deras förtvivlade livssituation och liksom en langare eller en hallik så håller jag kvar dessa arma människor i en situation ovärdigt Europa 2015. Därför tror jag att en av många åtgärder för att förbättra för dessa människor också är att utreda på vilket sätt och om det är möjligt, att göra tiggeri olagligt i Sverige.


Tobbe i Teckomatorp