lördag 16 januari 2016

Råder inget tvivel om att det yttersta ansvaret vilar på mig

Jag vet hur jäkligt det är när man inte har plats på förskola för sina barn. Jag har tyvärr också, liksom nu ett antal familjer i Billeberga, upplevt när allt blir fullständig kaos. Jag hade turen att ha flextid på mitt jobb, när det hände mig, så jag kunde starta jobba redan kl 0600 på morgonen, åka hem och ta tre-fyra timmars lunch för att mig hustru skulle kunna sköta sitt arbete, åka tillbaka igen och sedan jobba fram till kl 1900-2000 på kvällen.
6 månader fick vi hålla på och trixa på detta sätt för att få omsorgen om vår lilla flicka att gå ihop.

Jag vet att ovanstående inte spelar någon roll. Det innebär inte att det blir ett dugg enklare för de familjer i Billeberga som nu är satta på pottkanten. Det som hänt är bedrövligt och jag är både arg, ledsen och besviken över att det blivit såhär.

Jag vill be alla familjer om ursäkt och jag försäkrar att jag gör allt jag kan för att så snabbt som möjligt lösa den här situationen. Jag vet som sagt, hur jäkligt det är när det inte fungerar, och det driver på mig ytterligare att göra allt jag kan för att så snabbt som möjligt lösa problemet.

Hur kunde det då gå på det här sättet? Är jag som politiker fullständigt dum i huvudet? Kan jag inte planera framåt och se till att ha flera planer igång för att inte detta skulle ske?

Jo. Kritiken är rättfärdig. Jag vill ändå beskriva hur denna situation byggts upp och vilken information jag fått under vägens gång.

Våren 2015 kom de första rapporterna om att antalet barn i Billeberga ökade snabbare än alla prognoser sagt. Sakta framträdde bilden att det skulle bli svårt att lösa situationen utan någon form av insats i Billeberga. Men samtidigt fick vi politiker beskedet att det fanns plats i Tågarp och på andra platser i kommunen så det skulle aldrig bli ett problem som skulle innebära att någon inte fick barnomsorg i enlighet med den gällande garantin. Jag initierade omedelbart ett arbete att hitta en plats i Billeberga för att placera en paviljong, som en snabb, tillfällig lösning. Allt för att vinna tid för att kunna etablera en permanent utbyggnad av barnomsorgen i Billeberga. Att det blev fler barn i Billeberga var jag glad för. Det var ju ett tecken på den tillväxt som vi jobbar så hårt för i den politiska ledningen.

Från skolans horisont så värnade man skolans ytor för att inte skolgården skulle påverkas av placeringen av en paviljong. Inte heller den närliggande fotbollsplanen skulle beröras. Den uppfattades som viktig för barnens verksamhet på rasterna. Jag tyckte att bedömningarna kändes rimliga och gick skolans väg.
Arbete för att hitta en lösning på annan plats i Billeberga startades. Efter sommaren fanns ännu ingen lösning. Jag fick in förslag från personer som hade lokaler att hyra ut. Dessa förslag slussades vidare till våra professionella medarbetare på förvaltningen. Tyvärr fanns det inte bland dessa något alternativ som skulle ge en rimligt god miljö för barnen. Tiden började bli knapp i slutet av september, men vi hade fortfarande kontroll på situationen.
Resonemangen var då att vi troligen ändå var tvungen att ianspråkta fotbollsplanen för en paviljong. Samtidigt kom det första dåliga beskedet. Plötsligt kom en rapport att det var fullt på alla andra förskolor i kommunen. Även vår Utbildningschef reagerade med stor förvåning. Bara några månader tidigare hade man diskuterat att stänga en avdelning i Svalövs tätort och plötsligt var allt fullt. Nu gällde det att öka hastigheten på att hitta en lösning i Billeberga.

Vi blev då kontaktade av Svenska kyrkan som erbjöd kommunen att hyra församlingshemmet i Billeberga. Där fanns redan barn och ungdomsverksamhet och kyrkan menade att detta aldrig varit något problem relaterat till några tillstånd. Där hade det ju funnits barnverksamhet i flera decennier. Det förekom en dialog mellan kommunens medarbetare och företrädare för kyrkan och beskedet till oss politiker var att detta var klart. Alla tillstånd fanns. Det var bara att skriva kontrakt och starta verksamheten så fort vi rekryterat personal. Bedömningen från förvaltningen var att verksamheten skulle kunna starta i januari. Allra senast i februari. Det var inga problem. Kontrakten skulle bara utformas. Sedan var vi "på rull".

Jag var glad och lyckligt. Vi hade löst problemet. Verksamheten skulle köra igång enligt plan. En av de sista arbetsdagarna innan julhelgen fick jag en första kalldusch. Jag fick läsa ett mail som inkommit till kommunen, från Söderåsens Miljöförbund. I detta mail redogjordes tydlig att det inte fanns några tillstånd att starta verksamheten i Billeberga församlingshem.
Det sista Utbildningschefen gjorde innan hon lämnade över chefskapet till sin ersättare över jul- och nyårshelgen var att ge order om att agera genom att snabbt försöka lägga en beställning på en paviljong. Nu stod det klart att fotbollsplanen var det enda alternativet.
Mellan jul och nyår fick jag beskedet att man kontrollerat med andra kommuner som bedrev förskola nära järnvägen, och som fått tillstånd, hur dessa gjort för att få tillstånd. Det var frågan om att bygga en stor bullervall som också kunde vara ett skydd mot tåget vid en olyckshändelse. Jag insåg direkt att detta skulle innebära att tiden rann ifrån oss. En sådan bullervall bygger man inte över en natt. Kostnaderna beräknades till runt en miljon, vilket innebär att kommunen skulle behövt göra en upphandling. Detta hade gjort att vi tidsmässigt inte kunnat haft igång någon förskola i församlingshemmet förrän efter sommaren, även om vi eller kyrkan satsat en miljon på en bullervall.

Redan i detta läge insåg jag att jag misslyckats med uppgiften. Det kändes inte som någon fröjdefull jul och nyårshelg precis. Dagarna mellan nyår och trettonhelgen fick jag beskedet att rektorn i Billeberga agerat på order av Utbildningschefen och lagt en beställning på en paviljong. Genom rektorns rådiga agerande har vi kommit före en mycket stor beställning från Mälardalsområdet och vi fick en garanti att paviljongen levereras senast om 16 veckor. Kanske tidigare. Man hade eventuellt en paviljong som nu står på annan plats, där hyreskontraktet var uppsagt. Frigörs den kan det gå snabbare.

Detta innebär att ett reservalternativ kan stå klart i maj. Fyra månader senare än jag hoppades på när allt var frid och fröjd med församlingshemmet. Fram till dess skall skolan göra allt som står i deras makt för att lösa situationen. Jag hoppas också att våra andra rektorsområden gör allt de kan för att hjälpa Billeberga. En ledig plats som reserv, under dessa månader kan innebära stor skillnad för en familj i trångmål.
Nu hoppas jag att vi slipper andra problem i den här processen. Jag kommer ändå att träffa en del personer framöver som kanske sitter på förslag om bättre lösningar. Det finns fastigheter till salu i Billeberga. De besked jag fått hittills är att ingen av dessa går att omforma till en förskola som kan motsvara kraven i dagens lagstiftning. Men jag kommer i alla fall att undersöka dessa möjligheter.

Jag har sedan ett antal dagar börjat arbeta på en permanent lösning för Billeberga. Jag håller på med en väldigt konkret möjlighet. Men det är ännu för tidigt att orda för mycket om detta. Men jag hoppas att redan om några veckor eller någon månad kunna redogöra för hur planen för en permanent lösning ser ut. Det ser mycket positivt ut.

Så åter till skuldfrågan.... vem är skulden till allt detta elände??? Ja. Jag skall erkänna att jag känner mig lurad. Jag är ledsen och besviken och långa stunder har jag varit arg som ett bi. Maktlöshet är också en känsla jag haft. Allt var ju på plats. Vi skulle lösa problemet, även om det kommit smygande utan förvarning och emot alla prognoser.

Men ytterst kan jag inte skylla på någon. Det är jag som har ansvaret. Jag ensam måste ta på mig skulden till detta. Detta är en av de mörkaste stunderna jag haft som kommunpolitiker och det är vid dessa tillfällen man allvarligt funderar på att sluta och låta någon annan ta ansvaret i stället.

Så jag kan bara härmed, skriftligen, be om ursäkt för allt besvär mina tillkortakommanden åsamkat de familjer som nu hamnat i trångmål. Jag hoppas kunna ta en liten revansch genom att både den tillfälliga lösningen nu kommer på plats och att vi får igång arbetet med en permanent lösning. Mina tankar om det sistnämnda kan också få andra positiva effekter för Billeberga. Men jag vågar inte offentliggöra mina tankar om detta ännu. Jag återkommer inom kort.

Torbjörn Ekelund
Ordförande i Bildningsnämnden i Svalövs kommun




2 kommentarer:

  1. Jag vill tacka så mycket för ditt inlägg, och även om det ju inte hjälper situationen praktiskt just nu, så betydde det mycket för mig att få höra hur processen sett ut ur ditt perspektiv. Så tack för det!

    SvaraRadera
  2. Hej. Du har helt rätt. Oavsett vad jag skriver så har drabbade familjer samma problem kvar. Jag är hemskt ledsen för det. Jag jobbar nu mycket noga för att undvika att något mer händer på vägen mot en tillfällig lösning i paviljonger. Håller just nu på att överväga ett alternativ som kanske går ännu snabbare. Måste dock överväga hur stora riskerna är. Vill inte ha några fler bakslag. Den permanenta lösningen tror jag att jag kan redogöra för övergripande om några veckor.

    SvaraRadera